Först så blev det jättrestressigt till start på en tävling, men jag tror att jag hann till start i tid. Dagen efter var dte också stressigt. När klockan var 10.08 åkte jag och handlade på Kupolen (startade 10.33). 10.08 hade jag handlat klart. Men jag hade då glömt var jag hade ställt bilen. Kommer inte ihåg mer efter det.

 Den andra drömmen var underbar! Jag och några kompisar gjorde inbrott i ett fabrikslager för sportbilar och värstingcyklar. Lagret låg i samma hus som en ishall, så några folk på läktaren såg in till lagret genom ett glas. jag vet inte riktigt vad dom andra av mina vänner (vi var tre st) var ute efter. Jag såg i alla fall en underbar röd/svart/vit MTB (mest röd). Den har inte vanlig utrustning, utan lite mer spaceade saker. Handskydd framför bromsarna t.es. Tjocka, coola ramar, grymt snygg sadel. Och en hel del elektronisk utrustning framme vid styret.Vi stod uppe på en plattform i rummet (motsatt håll mot där dom från läktaren kunde se in). Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men plötsligt får några av dom på läktaren syn på oss, och då måste vi ju fly. Vi hoppar ner från ca två meters höjd från plattformen till golvet. Vi hade ju vapen med oss att försvara oss med, men jag hade hängt av mig jackan jag hade mitt vapen i uppe på plattformen. Personerna från läktaren krossar glaset, och hoppar ner på golvet, och blockerar då den enda utgången. Det kommer även folk springande i en lång korridor (som alltid finns i en ishall), och ställer sig i dörröppningen där jag tänker fly. I ett desperat försök att fly lyfter jag upp den snygga MTB:n, och håller den framför mig samtidigt som jag springer mot utgången (10-20 meter). Den blockerar några skott i början, men när jag har mindre än halva vägen kvar får jag ett skott i höger bröst. Kulan stannar kvar i bröstbenet, men det gör riktigt ont. Det komemr konstigt nog inget blod, så jag nåste ha varit en robot. När jag blivit skjuten orkar jag inte längre hålla i cykeln. Jag tar mig ut genom dörren, och stöter på två nya män där med vapen. Den ena sparkar jag mellan benen, så att han flyger några meter bort. Den andra knuffad ejag bara till lite. Plötsligt har jag en pizzakartong med en halvkaka i i händerna. Nu måste vi springa i den långa korridoren för att överleva. Mina två vänner följer efter mig (oskadda). Locket på pizzakartongen blåser upp hela tiden, och jag förstår inte att jag måste hålla handen ovanför det. Vi springer några hundra meter i korridoren, tills vi kommer till utgången (en vinröd dörr). Vi tar oss ut, och andas in den sköna vårluften.