Tisdag betyder tisdagsbana. Det är linjeorinetering i skog, stig, väg och åker... Ja, som på tävling.
Idag var det dags för bana F.
Den längsta av banorna som fanns att välja på var 15,4 km. Den tyckte jag skulle bli bra.
Idag var första gången på länge som jag kände mig pigg på en träning.
Får tacka vilodagen igår för det.
Jag kände tidigt att jag var fräsch, och la mig långt fram, med bara några få framför i spåret. Jag valde att ha kompassen i fickan så att jag inte skulle frysa om tummen. Några av de andra hade ju kompass, det skulle väl räcka?
Efter att vi hade sprungit över ån och uppför en backe, så säger Mats att det är väldigt vackert bakåt, med ca 50 lampor lysande. Och det är det. Någon borde vara där och ta kort på det. Jag vill ha det inramat hemma hos mig.
Vi lufsade runt i skogen, och längst bort på banan så ligger jag tvåa efter Mats. Jag ser att han missar stigen. Jag tar stigen, och får sedan dra klungan några hundra meter. Underbart! Påminde om 10mila i Hallsberg 2006 (en av de mest underbara tävlingarna jag sprungit).
Sen springer vi ett tag inne i skogen, och vi ska vända ganska tvärt när vi kommer till en rågång. Tydligen vände halva klungan tidigare, så vi blev väl bara 5 st kvar. Mats får bråttom och ska jaga ikapp den andra, så vi blev bara 4 kvar då. Jag känner mig fortfarande pigg, och hänger på Henrik. Efter ett tag kommer Höij ikapp oss, och vi blev 5 igen.
Var kom han ifrån?
Vid sista backen så viker Henrik av hemmåt. Jag kan trycka på i de två sista backarna, komma upp i 183 i puls, men fortfarande inte ligga på max. Härligt!