Etapp 5 på O-Ringen 2008 var en av det årets roligaste tävlingar enligt mig. Här kommer min berättelse.

Jag började dagen med en rejäl sovmorgon eftersom jag startade lagom sent. Innan jag drog till start hann jag se målgång i D18E, och spurtstriden i äldre gubb-klassen. Jag hade bestämt mig att jag denna dag skulle gå hela vägen till start, och inte springa eller jogga någonting alls. Jag skulle behöva all kraft och energi som fanns tillgänglig.
Det var soligt, och ganska varmt (tror jag).
Det var som vanligt på O-Ringen långt till start, men jag hade tagit extra mycket tid på mig. Jag tror det var ca 20 min kvar till start när jag kom fram till straten. Jag träffade lite klubbkompisar, "kollade på träden", och tänjde lite på musklerna. Körde även någon väldigt kort jogg för att se om jag levde eller inte. Jag levde =)
Jag kollade in startlistan noga, så jag visste vilka jag skulle kuna hänga. Min dröm var att komma ikapp Hula, som startade nästan 10 minuter före mig på dagens jaktstart.

Vid start hade jag en löpare ca 15 sek före mig, och en annan ungefär lika långt bak. När jag blev ivägsläppt var koncentrationen full ... på att komma ikapp han som släpptes iväg starx före mig. Jag maxade direkt, och kom ikapp honom redan till startpunkten.



Jag kände att vi höll ungefär samma fart, så jag höll mig till honom ett bra tag. Till kontroll 5 delade vi på oss, men kom ändå samtidigt till kontrollen, där vi även hittade lite fler pojkar i Elit-klassen.
Vi vart väl ett gäng på 4-5 grabbar då, som ångade vidare (eller ja ... vi tog oss frammåt). Kontroll 8 var en långsträcka, och jag var trött då. Så jag har ingen aning om var vi sprang den största delen av sträckan.
En bit senare på banan skulle vi till kontroll 12. Långsträcka som var jättelång. Jag har ingen aning om var jag sprang där heller. men ni får se sträckan.



Jag bommade lite på kontrollen, men ut från kontrollen och påväg mot kontroll 13 sprang jag ifrån killen jag haft sällskap med från starten. Och in mot kontroll 13, vem ser jag inte då? Jo, Hula.
Endast två kontroller kvar. Hula hade ännu inte sett mig när jag går ut från kontroll 13, men ute på myren strax efteråt får han syn på mig, snett bak till höger.



Han väljer att köra stor stig/väg vänster runt, medan jag kör lite mer rakt på.
Framme vid kontroll stämplar vi inom två sekunder. Det blir full fart (så fort vi kunde) till sista, där jag tror jag tjänar en sekund på honom på stämplingen. Han kommer först in till kontrollen, men jag springer därifrån först, så borde ju vara så. Jag sliter allt vad jag har den 460 meter långa spurten. Fram till bron känner jag att jag kan trycka på, och dra ifrån lite. Sen blir jag trött. jag vet inte om Hula tar in eller inte, jag kollar bara frammåt mot målet. Oc när jag går imål, och stämplar, kan jag andas ut, och se Hula komma precis efter mig in i mål.