Tid är ett fundamentalt begrepp i vår tillvaro som är svårt att definiera, och frågan om dess natur är något som har engagerat vetenskapsmän och filosofer i alla tider.
Tiden uppfattas vanligtvis som en del av universums grundläggande struktur, en dimension i vilken händelser sker i sekvens. Liksom en sträcka anger avståndet mellan två platser i rummet, anger ett tidsintervall "avståndet" mellan två händelser i tiden, alternativt ett händelseförlopps varaktighet.
Den moderna fysiken sammanför rummets dimensioner och tiden till ett gemensamt begrepp - rumtiden - och slår med detta undan intuitiva begrepp som samtidighet och objektiv absolut tid.
En annan uppfattning är att tiden enbart är ett abstrakt begrepp som vi använder oss av för att skapa en modell av omvärlden, en matematisk konstruktion ungefär på samma sätt som tal.
Tiden är då bara ett konceptuellt hjälpmedel för att vi ska kunna ordna och mäta händelser snarare än något verkligt medium. Många filosofer har under historien hävdat en sådan ståndpunkt.
Ett speciellt tidsrelaterat begrepp är nuet vilket innefattar de positioner i tiden som ligger närmast den subjektiva observatören. De händelser som inträffar före nuet kallas det förflutna eller dåtiden, och det som inträffar efter nuet kallas framtiden. Notera att detta är subjektivt; relativitetsteorin har visat att något som befinner sig i framtiden för en person kan befinna sig i det förflutna för en annan.
Tiden kan behandlas ur många olika perspektiv och med olika fokus.

Viktiga frågor i filosofin inkluderar:
Är tid absolut eller bara relativ?
Är oföränderlig tid konceptuellt omöjlig eller finns det möjliga tolkningar?
Är tiden en statisk dimension eller "går" tiden i någon verklig mening?
Är föreställningar om dåtid, nutid och framtid helt och hållet subjektiva, enbart beskrivningar utifrån våra sinnen? Liknande frågor kan även ställas när det gäller rummets dimensioner.
Zenons paradoxer utmanade i grund och botten det gamla konceptet av tid, och hjälpte genom detta att motivera utvecklingen av matematisk analys. Parmenides (av vilken Zeno var en efterföljare) trodde att tid, rörelse och förändring var illusioner. På senare tid har Ellis McTaggart hävdat en liknande ståndpunkt.
Kyrkofadern Augustinus menade att Gud, som är den högsta verkligheten, är ett enda tidlöst evigt nu.
Tidsflödet är något som enbart kännetecknar människans erfarenheter.
De tre tiderna, nutid, framtid, och förfluten tid är endast subjektiva begrepp som hos människan kopplas ihop med hennes själsliga funktioner: varseblivning, förväntan och minne.
Kant diskuterade detta i sin Kritik der reinen Vernuft (1781 och 1787). Där kommer han till slutsatsen att tiden och dess gång (och även rummet!) är subjektiva "a priori" begrepp som ger oss möjlighet att begripa omvärlden men som egentligen inte existerar utanför vår inre tankevärld.
En tvistefråga mellan Newton och Leibniz gällde frågan om absolut tid: den förre trodde att tid var, liksom rum, en behållare för händelser, emedan den senare trodde att tid var, liksom rum, en konceptuell apparatur som beskriver inbördes förhållanden mellan händelser.
Friedrich Nietzsche menade i sin bok Så talade Zarathustra att tiden är oändlig och cyklisk, och att "alla ting" har inträffat och oupphörligen kommer att göra det igen.
Einsteins relativitetsteori länkade ihop tid och rum i en rumtid på ett sätt som även fick filosofiska konsekvenser, genom att göra idén om blocktid mera trovärdig, och därmed påverka idéer om fri vilja och kausalitet.


♦